Jag har knappast erkant det forut undertecknad jag an, men nu anser sjalv det har sa ar det liksom officiellt. Jag inneha skaffat Tinder. Sjalv inneha haft vanner som sagt till undertecknad i manader att bringa den for den ar kul och att man traffar nya manniskor. Men jag inneha varit tveksam. Hur ytligt ar det att enkom kika en bild kungen nagon och kungen en sekund estimera om det ar nagon man vill ens betala tiden det tar att halsa upp kaffet med. Men…efter att ha varit uttrakad kungen karleksfronten ett bra tag kande jag att det varenda dags. Jag gjorde det!

Let’s talk about…Tinder

Sjalv registrerar mig. Hittar par bilder som sjalv kanner gor mig hyfsat rattvis. Skriver en portratt presentation om undertecknad personligen som i sjalva verket ej sager nagonting ifall nagot. Men till fyllest. Och sa vantar jag! Eller givetvis, sjalv sveper ju till vanster (inte hagad) en himla massa ganger forst. Men det gar fort att lite en traff. Tvenne. Tre. Och darefter da…vad gor man da? jo, jag som ar lite (observera lite) klassisk tycker att det ar mannen som amna ta initiativet. Det gor en del. Men i de flesta fall inte. Sa chattas det. Det leder till typ…ingenting.