Jag inneha i ringa man erkant det forut mej sjalv an, men nu anser sjalv det har sa ar det liksom officiellt. Sjalv har skaffat Tinder. Sjalv inneha haft vanner som sagt till undertecknad i manader att bringa den for den ar kul och att man traffar nya manniskor. Men jag inneha varit tveksam. Hur ytligt ar det att blott se en bild gallande nagon och pa en sekund evaluera ifall det ar nagon man vill ens spendera tiden det tar att kroka upp kaffet med. Men…efter att ha varit uttrakad gallande karleksfronten ett bra tag kande sjalv att det varenda dags. Jag gjorde det!

Let’s talk about…Tinder

Jag registrerar undertecknad. Hittar tva bilder som jag kanner gor undertecknad hyfsat rattvis. Skriver en underlang presentation om mig allena som i sjalva verket ej sager nagonting ifall nagot. Men till fyllest. Och sa vantar sjalv! Eller jo, sjalv sveper ju till vanster (ej hagad) en himla hop ganger forst. Men det gar fort att fa en mote. Par. Tre. Och sedan da…vad utfor man da? jada, jag som ar lite (notera lite) havdvunnen tycker att det ar mannen som amna ta initiativet. Det utfor en del. Men i de flesta fall inte. Sa chattas det. Det leder till typ…ingenting. Eller sjalv fattar pa rak arm baksida av underben de vill att det amna resultera i. Detta ar formodligen den perfekta ligga-appen. Men om sjalv genast far placerad anda? Da kanske sjalv ej vill alska med nagon sjalv enbart svept at hoger en stig? Da nog sjalv forst vill hinna beratta baksida av underben sjalv heter i efternamn? Eller ar sjalv for klassisk da?

Jag bestammer mej pro att bli lite snavare i mina sokningar. De forsta innefattade en radie gallande 45 km. Dvs. alltsammans vagen till Kopenhamn. Kopenhamn passar undertecknad egentligen natt. Sjalv gillar danska man. Tycker manga ar briljant snygga, och sa ar det ju det danska spraket som absolut gar hem hos mej.